KRÖNIKA. Magnus Axelid

Magnus Axelid: Säg inget om du inte kan förbättra tystnaden.

Foto: Alex Giacomini 

”Den gode, den onde, den fule” är en klassisk spagettiwestern från 1966 med Clint Eastwood som motvillig men odiskutabel hjälte. De första nio minuterna sägs inte ett ord.
 
Det passar ”Clintan” perfekt. Ingen kan uttrycka så mycket med få ord som han - den tyste hjälten som leverera det han lovar. Det är så respekt fungerar. Håll det du lovar, gör det du säger att du ska göra. Enkelt.
 
Tänker jag efter själv är majoriteten av de personer jag respekterar tysta hjältar.
Personer som hellre genomför än pratar.
 
Men de tysta hjältarna är inte längre normen. Nu lever vi i en tid då det som sägs får större uppmärksamhet än det som görs. Och de som skriker högst får flest lyssnare. Det stör mig.
 
Jag är helt övertygad om att väldigt mycket skulle bli väldigt mycket bättre om vi kunna vrida ner volymen och avstå från skvallret, dömandet, klagandet, negativismen, ursäkterna och halvsanningarna. Varför ska vi säga saker om det inte tillför något?
 
Reklamlegendaren Leon Nordin uttryckte det kanske bäst. ”Vilken idiot som helst kan väcka uppmärksamhet. Det svåra är att väcka sympati. För det krävs det talang”.
 
Magnus Axelid