Svart_relations_logga_liten_mindre

Den mätbara riskbenägenheten

Favorit i repris ur Relation nr, 2016
Text: Kristina Tilvemo Foto: Alex&Martin

Några dras till bergstoppar eller startar företag. Andra nöjer sig med att samla öletiketter. Men vad styr riskbenägenheten hos olika individer? Inom hjärnforskning finns sedan länge metoder att mäta det vi till vardags kallar mod. I Relation nummer 3, 2016 träffade Relation Klas Kullander, professor i neurovetenskap vid Uppsala universitet.

Frågan är varför de aldrig ger upp. Varför vissa barn fortsätter klättra i träd, trots att de ideligen faller och slår sig. Varför entreprenörer sägs testa nio affärsidéer och misslyckas, innan den tionde blir en framgång.
 
Förklaringen är delvis miljöbetingad; en uppmuntrande uppväxt stärker självbilden och får oss att uträtta storverk. Men framför allt handlar det om kemi. 
− Personligheten påverkas av flera faktorer. Dels miljö och uppfostran, men också av medfödda kombinationer av signalsubstanser som serotonin, dopamin och noradrenalin, där framför allt dopaminet styr riskbenägenheten. Signalsubstanserna regleras i sin tur av enzymet monoaminoxidas, MAO, där en hög andel MAO minskar riskviljan, förklarar Klas Kullander som till vardags är professor i neurovetenskap vid Uppsala universitet.

Hjärnan är med andra ord en motivationsmaskin. När vi når ett mål belönas vi med en dos dopamin som gör oss lyckliga. På urmänniskans tid handlade det om artens överlevnad, där systemet gjorde att människan letade mat och fann vägen till födan igen.
− I dag ser vi samma fenomen i hur mobilen styr vårt beteende. Jakten på facebooklikes ger liknande dopaminkickar i hjärnan som vid försök med råttor som får en belöning. En riskbenägen individ har färre dopaminreceptorer i hjärnan och behöver därför mer dopamin för att uppleva en kick. Vilket också förklarar ärftligheten, berättar Klas Kullander.
 
På 1970-talet utvecklades en metod att mäta andelen monoaminoxidas i blodet av Uppsalaprofessorn Lars Oreland. Metoden användes under en period vid uttagningstest av stridspiloter, där genomsnittsnivån av MAO ligger på 12 i en skala mellan 2 och 20.
 
En pilot ska naturligtvis inte ta risker, lika lite som apotekspersonal eller fröken på dagis. Däremot har jakten på upplevelser sannolikt varit en fantastisk tillgång evolutionärt. Våghalsar som sökt nya marker och föda. Som utvecklat redskap, lekar, odling. Testat flugsvamp.
 
Dessutom dras risktagarna gärna till samma arenor och kan trigga varandra. Finansmarknaden är ett lysande exempel, där unga ambitiösa handlare emellanåt satsat över styr. Vem minns inte engelsmannen Nick Leeson, risktagaren som på 1990-talet spelade bort 12 miljarder kronor och sänkte anrika Barings Bank.
Historiskt har dock riskbenägenheten hos kvinnor varit lägre, vilket kan förklaras av att de traditionellt tagit hand om avkomman, men i dag finns många exempel på motsatsen, som äventyrarna Renata Chlumska, Annelie Pompe och norska Cecilie Skog. 
 

Är risktagarna vår tids entreprenörer och uppfinnare?
− Förmodligen många av dem. Däremot ska vi vara medvetna om att det hade varit en evolutionär katastrof om alla varit lika riskbenägna. Att några individer är mer försiktiga har varit en förutsättning för artens överlevnad, påpekar Klas Kullander.
 

Och jakten på kickar har en baksida. Personer med låga MAO-nivåer drabbas oftare av alkoholism, rökning och drogmissbruk, enligt en studie av Zuckerman 1994. Promiskuitet, fortkörning och spelberoende är andra beteenden som är vanligare hos risktagare, men då snarare som en följd av de första tre.
 
Ett slående exempel är kanske den finländske skidhopparen och underbarnet Matti Nykänen, som vid sidan av framgångarna i hoppbacken utvecklade grav alkoholism på 1980-talet.
 
Gränsen mellan mod och övermod känns plötsligt hårfin.
 
Händer det att risktagare har en övertro på sin förmåga och tror att de är Superman?
Klas tvekar, letar efter ord innan han svarar.
− Nej, de har inte högre dödslängtan. Men risktagare kalkylerar och har ett större lugn i stressiga situationer. 
 
 
5 korta om risktagare
 

  • Hög riskvilja hänger ihop med hög dopaminhalt och låg andel monoaminoxidas. I hjärnan utsöndras dopaminet i ”den svarta kärnan”, som består av nervceller i mitthjärnan.
  • Riskbenägenheten går i cykler på grund av att dopaminnivån varierar i blodet. Detta sker både hos kvinnor och män.
  • Riskbenägenhet kan avta med stigande ålder eller sjukdom, som vid Parkinsons sjukdom.
  • Risktagare kan vara modiga inom ett område men försiktiga inom ett annat. Risktagare tenderar dessutom att bli försiktigare när de själva får barn.
  • Mod går att träna upp till en viss nivå. Viljan att ta risk är dock till största delen genetisk.